Nyligen spelade vi klart en ganska lång kampanj, som var riktigt underhållande, på sina ställen väldigt töntig och 80-tal, men den lämnade en härlig känsla efter sig.
Kampanjen börjar enkelt, man kontaktas av en gemensam bekant, som har fått en förfrågan om att hjälpa en dam i nöd. Det ena leder till det andra, och snart befinner man sig mitt uppe i ett mindre krig.
Som vanligt när det gäller CoC, så är det detektivarbete kombinerat med vapen och snabba ben som gäller.
Min spelgrupp, eller rättare sagt, äventyrargruppen, hade inget av det... Introduktionsdelen var rätt bra, men själva kampanjen är inte mycket att hurra för. Jag känner mig ganska färdig med CoC, och det ska bli roligt att gå över till Trail of Cthulhu senare. Då ska vi iofs spela en kampanj till CoC, Tatters of the King, men med lite omskrivande och härliga rollpersoner så kommer det nog blir kanon.
En ostmästare, som iofs varit med i kriget, men som har enorma problem att gå (dex 4), och är lite för nyfiken för sitt eget bästa.
En galen, tysk vetenskapsman, komplett med den rätta brytningen. Vi kan väl säga att han var den mest normala i gänget.
En professor i filosofi, som tar sig fram i staden med hjälp av en cykel. Tyvärr är han så pass svag att han bara kan cykla i nedförsbackarna, och tvingas lämna cykeln väldigt ofta då han inte orkar leda den.
Tre härliga rollpersoner, som egentligen inte hade mer gemensamt än en passion för det mystiska, det ockulta, samt en gemensam bekant. Tre personer som egentligen är helt ute och cyklar när det kommer till äventyrande.
Ett litet meningslöst inlägg, men ettt härligt minne för oss som var med
2 kommentarer:
Som spelare av ostmästaren vill jag bara understryka att detta var helt underbar speltillfällen. Kommer leva vidare som goa minnesbilder.
Särskilt som äventyret ibland kom i bakgrunden av "gubba-snacket".
Känner igen de där, var inte jag med i ett deläventyr?
:)
/Cidde
Skicka en kommentar